CARL VON LINNÉ

1707-1778

Som en av världens mest hyllade vetenskapsmän har Carl von Linné satt ett bestående avtryck inom botanik och även teets historia. Med sin banbrytande systematik och namngivning av bland annat teplantan – ”Camellia sinensis” – lade Linné grunden för den moderna biologin. Samarbetet med Svenska Ostindiska Companiet och drömmen om att odla te i Sverige visade hans outtröttliga strävan efter vetenskaplig kunskap och innovation. Trots att teodlingen aldrig blev verklighet på svensk mark, har Linnés arbete fortsatt att inspirera och influera forskare världen över.

BLOMSTERKUNGEN – ”THE FATHER OF BOTANY”

Carl von Linné, även känd som Carl Linnaeus, gick från att vara en fattig pojke från den blommande prästgårdsidyllen till att bli världsberömd. Han är en av Sveriges mest berömda personer genom tiderna och en av våra mest välrenommerade professorer. Linnés verk som botaniker, läkare, geolog och zoolog gav honom erkännanden världen över. När 300-årsminnet av hans födelse firades var den japanske kejsaren en av de prominenta gästerna, själv hängiven kännare av Linné.

Linnés verk – Systema Naturae – publicerades första gången 1735 och blev en viktig utgångspunkt för den nutida systematiken över allt liv. Systemen klassificerade och namngav naturens alla tre naturens riken: växter, djur och mineraler. Detta blev grunden till något som använts i hela den vetenskapliga världen. 

Linné introducerade även den binära nomenklaturen, där varje art har ett dubbelnamn (släktnamn och artepitet). Bland de tusentals arterna finner man latinska namnet på människan Homo sapiens och teplantan Thea sinensis, som senare fick namnets Camellia sinensis. Systemet har haft en enorm inverkan på biologin och Linné har på så sätt en given plats inom tevärlden och dess historia. ”

Gud skapade och Linné ordnade”, har blivit ett talesätt.

BLAND DE TUSENTALS ARTERNA FINNER MAN NAMNET PÅ MÄNNISKAN HOMO SAPIENS OCH TEPLANTAN, THEA SINENSIS SOM SENARE FICK NAMNET CAMELLIA SINENSIS

LINNÉ & SVENSKA OSTINDISKA KOMPANIET

Carl von Linné medgrundade Kungliga Vetenskapsakademin, där han byggde ett centrum för ett utbrett vetenskapligt nätverk och internationella studenter välkomnades dit. Vetenskapsakademin förstod vikten av goda relationer med Svenska Ostindiska Companiet och Linné samarbetade med flertalet högt uppsatta personer i vetenskapens namn. Hans lärjungar sändes iväg med expeditionerna för att utforska och få material insamlat och hemsänt. Även några utvalda i den övriga besättningen gjorde likaså, det fanns till och med ett utfärdat officiellt beslut om att funnet material skulle skickas vidare till Linné och Vetenskapsakademin. Dessa ovärderliga fynd var bara möjliga att få tillgång till genom Sveriges goda och regelbundna sjöförbindelser på Ostindien.

Ostindiska companiets mäktige direktör Niclas Sahlgren ställde sig naturligt positiv till vetenskap, vilket något var bildad svensk gjorde vid
1700 – talets mitt. Allrahelst en affärsman som såg de viktiga naturvetenskaperna som en förutsättning för industrin.  Förbindelserna mellan companiet och den berömde professorn i Uppsala var på så sätt ett viktigt utbyte. När Linné 1746 kom till Göteborg var han gäst hos Sahlgren. Tillsammans besökte de kompaniets varv vid Klippan och Linné beskriver Göteborg som den vackraste staden i Sverige. Linnés lärjungar medföljde de ostindiska skeppen och Sahlgren skänkte en stor summa pengar till Vetenskapsakademin för att befrämja nya idéer inom jordbruk och lanthushållning. Akademin tackade för gåvan genom att invälja Sahlgren som medlem.

MÄKTIGA MÄN & DRÖMMEN OM TE

Teet som var högt eftertraktat och den viktigaste handelsvaran både i Sverige och Europa, hade som fenomen blivit mycket intressant för Linné. Belöningar utfästes till den som kunde hitta en inhemsk ersättning till det dyrbara teet. Åtskilliga förslag skickades till Linné, men han avslöjade dessa mer eller mindre påhittiga förfalskningar gjorda av bland annat salixblad och slån.

TEET SOM VAR HÖGT EFTERTRAKTAT OCH DEN VIKTIGASTE HANDELSVARAN BÅDE I SVERIGE OCH EUROPA, HADE SOM FENOMEN BLIVIT MYCKET INTRESSANT FÖR LINNÉ

Linné levde fortsatt med drömmen att odla te då många andra växter hade förts till Sverige och visat sig kunna trivas i vårt klimat. Han gjorde stora ansträngningar att få hem odlingsbara exemplar av den äkta kinesiska tebusken. Problemet var bara att få frön eller växter att överleva den långa transporten.

Linnés lärjungar som var med på kompaniets resor, hade nu det viktiga sidouppdraget att föra hem en levande tebuske. Den förste som försökte dog i feber redan på ditresan. Nästa lärjunge var Per Osbeck som under sin tid i Kina noterade och beskrev många växter, inklusive tebusken. Hans observationer och insamling av växtmaterial bidrog till den vetenskapliga förståelsen av tebusken och dess odlingsförhållanden. Hans resa resulterade i boken och den viktiga källan ”Dagbok öfwer en Ostindisk Resa åren 1750 – 1752”.  Han inhandlade en tebuske i kruka och skötte den ömt under fyra månader och tio dagars vistelse i Kina. Men vid lastningen inför hemresan råkade en sjöman tappa busken och slängde den därefter överbord, till Osbecks förtvivlan.

Det största fyndet i Sveriges tehistoria gjordes av ostindieresande veteranen Carl Gustaf Ekeberg. Under trettiosex år gjorde han ett tiotal resor, varav sex som kapten. Att Ekberg fått ett namn beror inte bara på hans insatser som sjökapten. Han hade ett stort genuint intresse för vetenskapen och med hans kapacitet blev även han invald som medlem i Vetenskapsakademin. Vetenskapligt hade han ett utbyte av Linné. De bodde nära varandra och Ekberg hade 1763 lyckats föra hem levande teplantor till Uppsala. Ekberg blev mycket omtalad för denna bravur. Han hade en önskan om att gå i Linnés fotspår och få alla möjliga exotiska växter att gro i riket och komma svenska folket till nytta.  Linné var i eld och lågor över gåvan men tyvärr dog teplantorna efter en kortare tid p.g.a. vårt nordliga klimat. Även om drömmen om att odla te i Sverige aldrig blev verklighet så har Sverige som stor importör av te bidragit till vår kontinents tekultur.

LINNÉ – EN DEL AV VÅR TEHISTORIA

Carl von Linné dog 1778, men hans arv lever vidare. Han kom att bli en av Europas mest hyllade vetenskapsmän och hans pionjäranda inspirerar fortfarande forskare och äventyrare världen över. Linné bidrog betydligt till teets historia genom sitt arbete inom botanik och sitt samarbete med Svenska Ostindiska Companiet. Han namngav teplantan – ”Camellia sinensis” – vilket är det vetenskapliga namnet som fortfarande används globalt. Linné drömde om att odla te i Sverige och gjorde stora ansträngningar för att få hem levande teplantor från Kina, även om dessa försök slutade utan framgång på grund av klimatet. Hans lärjungar som följde med på expeditionerna bidrog med viktig vetenskaplig information om tebusken. Linnés gedigna arbete och samarbetet med vetenskapsmän och affärsmän under 1700-talet främjade en vetenskaplig förståelse och uppskattning av te, vilket cementerade hans plats i teets historia.